Kommentar Passussen "som ger intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara gänglig" är en väldigt betydelsefull mening vid bedömning av flatten, Vi eftersträvar en smidig arbetshund vars uppgift är att apportera. En stark och spänstig hund för vilken huvud, kropp och ben är arbetsredskap och inte bördor att släpa på.
Flattens proportioner vad gäller höjd och längd ska vara ca 9:10. Avståndet från manken till marken ska vara något mindre än kroppslängden mätt från bröstbensknappen till sittbensknälen. Bröstdjupet ska nå ner till armbågen. Avståndet mellan manken och armbågen bör vara lika stort som det från armbågen till marken. Till ett spänstigt intryck inräknas också bröstkorgens mjuka former, med tonvikt på längd mer än överdrivet djup och bredd. Kroppen ska också vara stram, välmusklad och fri från onödigt hull. Det spänstiga får dock aldrig övergå i en gänglig, tunn och överdrivet elegant helhet. Vi är medvetna om att det kan vara problem att hitta den rätta balansen men den är nog så viktig för att finna det korrekta helhetsintrycket för rasen.
 

Kommentar Uttrycket ska vara vänligt och intelligent. Ögonens placering är av största betydelse, de ska vara mandelformade och placerade relativt brett isär. För tätt placerade, runda eller utstående ögon ger rasen ett främmande uttryck liksom alltför snedställda och alldeles för ljusa ögon. Ett idealiskt öga ska vara relativt mörkt dock är de något ljusare hos en leverbrun hund. Ögonlocken ska vara strama. Ögonen bör inte ligga för djupt med tanke på skräp och annat som då kan fastna i ögonlockskanterna. På unga hundar kan det förekomma något lösa ögonkanter, vilket man inte behöver se strängt på.
 

Kommentar Det ska vara en mjuk och omärklig övergång mellan hals, manke och rygg. Halsen ska vara ansatt i en väl placerad skuldra. Halsen ska varken vara överdrivet lång, smal eller grov. När hunden går och står naturligt bärs halsen lätt framåtböjd, vilket medverkar till ett idealiskt samspel mellan hals och framben när hunden är i rörelse.
 

Armbåge:
Armbågarna skall föra sig tätt och jämnt intill kroppen.

Kommentar Armbågen ska ligga i jämnhöjd med bröstdjupet.

Framtassar:
Tassarna skall vara runda och starka med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna skall vara tjocka och starka.

Kommentar Tassarna är en av flattens svagheter och har så varit under en längre tid. Vårt mål är naturligtvis att tassarna ska vara starka och välslutna men ett vanligt förekommande fel är fula, platta och tunna tassar. Ett fel bland andra som ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Bakställ:
Bakbenen skall vara muskulösa med lagom vinklad knä- och hasled.

Kommentar Ett välutvecklat kors har en god bredd uppifrån sett, och uppvisar från sidan en svagt välvd kontur. Korset sluttar svagt, vilket medverkar till en kraftbesparande och samtidigt snabb galopp. Korset övergår mjukt och omärkligt i svansen. Ett överdrivet vinklat bakställ är inte önskvärt utan fram- och bakbensvinklar ska vara i harmoni med varandra.

Has:
Hasleden skall vara lågt ansatt. Kohasighet är absolut icke önsvärt.

Baktassar:
Som framtassar.
 

Pälsstruktur:
Pälsen skall vara tät, med fin till medelgrov struktur, av god kvalitet och så rak som möjligt.

Kommentar Pälsen ska vara rak, tät åtliggande och väl utvecklad för att skydda hunden när den arbetar i snårig terräng. Den ska ha en god vattenavstötande förmåga, så att den torkar snabbt efter att ha varit i vatten. En svagt vågig päls kan förekomma och är fullt godtagbar så länge den inte är uppbruten, det vill säga har utstående vågor eller är lockig. En päls som tenderar att stå rakt ut är inte önskvärd. Pälsen på öronen, halsen, svansen, bakbenen och tassarna har ofta en tendens att växa okontrollerat och bli tovig samt solblekt (den svarta pälsen blir brunaktig och den leverfärgade blir brunbeige). Det hör till normal pälsvård att putsa eller plocka denna päls så att den ger ett vårdat intryck. Om en hund visas tydligt klippt eller med en rakad päls ska detta uppmärksammas och räknas till hundens nackdel. Det är inte ovanligt att en flat har en ridge på nosryggen det vill säga; en smal hårstrimma där pälsen växer uppåt. Detta ska anses som ett obetydligt fel så länge inte ridgen blir dominerande och stör hundens uttryck.
 

Vikt:
Önskvärd vikt hos hanhund i god kondition: 27-36 kg
Önskvärd vikt hos tik i god kondition: 25-32 kg

Fel:
Varje avvikelser från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Kommentar Vid bedömning av flatten ska alltid helhetsintrycket premieras framför enskilda detaljer.
 

JAKTLIGA EGENSKAPER

Beteende mot vilda djur
Retrievern visar naturligen ett intresse för uppdykande vilt men detta är snabbt övergående. Även i viltrika marker inriktas hundens intresse på det skjutna viltet när den är i arbete.

Beteende före och under skottlossning
Retrievern utför en stor del av sitt arbete passiv vid skytten. Den förhåller sig därvid lugn, tyst och koncentrerad för att inte störa jakten.

Sökarbete
Söket utförs med stor uthållighet i ett högt tempo och i ett mönster som effektivt täcker anvisad terräng. Det utpräglat goda luktsinnet medverkar till en god förmåga att finna vilt. Bristande söklust är ett allvarligt fel.

Apporteringsförmåga
Viljan att leverera det funna till föraren är en starkt utpräglad, naturlig egenskap. Apporterna bärs långt fram i munnen, med ett konstant mjukt grepp, och levereras i snabbt tempo.

Vattenarbete
En av retrieverns viktigaste uppgifter är att arbeta i vatten. Den har därför en medfödd, stark vattenpassion som gör att den med glädje går i och arbetar i vatten. Simförmågan är god och uthålligheten är stor.

Spårningsförmåga
Både när det gäller det snabba, självständiga spårningsarbetet efter skadat småvilt och det långsammare eftersöksarbetet efter klövvilt är retrievern en effektiv och uthållig hund.

Samarbetsförmåga
Det mjuka men stabila temperamentet och den utpräglade viljan att vara föraren till lags är en grund för hundens förmåga att genomföra ett effektivt arbete. Mjukheten utgör grunden för kontakten mellan förare och hund. Stabiliteten är en förutsättning för hundens förmåga att även under stress förstå förarens anvisningar.

Markeringsförmåga
Retrievern har en förmåga att minnas och finna (markera) nedslagsplatserna för ett flertal vilt under jakt. En lugn, koncentrerad attityd under skottlossning och när vilt uppträder är en förutsättning för markeringsförmågan. En god markeringsförmåga bidrar starkt till hundens effektivitet som apportör.