HISTORISK BAKGRUND

Författare: Ingemar Borelius

Taget ur raskompendiet för Flatcoated retriever. Finns att köpa i tidningsform i Flatbutiken.

Ända sedan hunden togs i bruk av människan för tusentals år sedan har den använts som hjälpreda i samband med jakt. I takt med att jaktformerna förändrats har människan genom medveten avel förändrat hundarna och anpassat dem till nya arbetsuppgifter.

Under 1800-talets andra hälft blev klappjakt på fasan högsta mode vid de engelska godsen. Det skapade behov av en specialiserad apportör (eng.retriever), vars enda uppgift var att så snabbt som möjligt samla in det skjutna viltet. För den här typen av jakt ställdes en hel rad krav på hunden.

Foto: C Feltd Foto: C Feltd

Den skulle vara:

  • Stabil för att uthärda stressen under intensiv skottlossning.
  • Lugn och tyst för att inte varna viltet eller störa skyttarnas koncentration.
  • Snabb nog för att hinna ifatt en skadeskjuten springande fasantupp.
  • Uthållig för att behålla sökintresset under en hel dags jakt.
  • Lättlärd för att kunna arbeta i nära samarbete med föraren.
  • Mjuk i munnen det vill säga bära viltet utan att skada det.


Dessutom skulle den ha måttlig jaktlust för att kunna koncentrera sitt intresse till det skjutna viltet vid arbete i viltrik terräng.

Foto: Bittan Börjesson Foto: Bittan Börjesson

Dessa egenskaper fanns sannolikt inte samlade hos någon befintlig hundras. Man försökte därför avla fram lämpliga egenskaper med hjälp av olika hundar som fanns vid godsen. Stående fågelhundar, spaniel, terrier, fårhundar och kanske även blodhundar kom till användning. Säkert producerade dessa korsningar ibland användbara apportörer. De flesta källor hävdar emellertid att retrieverns dominerande anfader var den kanadensiska S:t Johnshunden. Den kallades också labradorhund eller liten newfoundlandshund, beroende på vilket område den kom ifrån. Det var en hund som påminde mycket om den moderna flatcoaten. Den var sannolikt besläktad med vattenspaniel som följt europeiska invandrare och användes som arbetshund av de kanadensiska fiskarna.

Förmodligen hade S:t Johnshunden i stor utsträckning de önskvärda egenskaperna. Men, även om en del tidiga labradoruppfödare hävdade att just labradoren var en ren S:t Johnshund, så finns det klara belägg för att retrieverraserna utvecklades ur en gemensam bakgrund genom korsningar mellan flera olika raser. Med S.t Johnshunden och även olika engelska vattenspaniels som stomme utvecklades den moderna retrievern.
 

Pointer och setter användes för att förbättra fart, stil och sökmönster. Fårhundar för att förbättra dresserbarheten. Ytterligare andra raser har använts av för oss okända anledningar.

Ur en heterogen grupp av hundar som gick under beteckningen retrievers utvecklade uppfödare olika typer efter sina ideal.

På utställningar klassificerades hundarna efter färg och hårlag, vilket ibland ledde till att en hund kunde hamna i gruppen "wavy-coated retriever" medan ett kullsyskon tävlade som "smoothcoated" eller "labrador retriever".

Curlycoated retriever anses ha varit den ras som först nådde sin moderna form. Den som först uppnådde en stor popularitet var dock wavycoated retriever, den ras som senare följd av pälsmodets förändringar kom att kallas flatcoated retriever.

Foto: Renée Selander

 

Introduktion i Sverige

1962 köpte Mona Lilliehöök (Kennel Apport) tiken Black Penny of Yarlaw från England. Hon var väl vald som stammoder för en svensk flatcoatstam, fallen efter årets båda Cruftsvinnare. Fadern Woodlark var sonen till Colin Wells legendariska Waterman och var linjeavlad på denne och Doc. Laughtons Claverdon Jet. Modern Pewcroft Prop of Yarlaw var uppfödd av Stanley O'Neill. Båda föräldrarna var framstående jaktprovshundar. Samtidigt som Penny exteriört var en god exponent för sin ras, uppfyllde hon väl de jaktliga krav som ställs på rasen.

 

Året därefter importerades två individer för att 1965 bli hela 10 registreringar. 1972 gick registreringssiffran för första gången över 100-strecket med 106 individer. Fram till 1977 då Flatcoated retrieverklubben bildades, hade 1 764 individer registrerats. Fram till och med år 2004 har det registrerats 22 400 Flatcoated retriever.

 

Foto: Karin Hedin
NordJCh SUCh FinUCh Searover Shanty. NordJCh SUCh FinUCh Searover Shanty.

Framgångsrika flattar på Retrievermästerskap och Internationella prov

Författare: Gunilla Lefwerth

 

Det första Retrievermästerskapet i Sverige arrangerades 1972. Dömde gjorde den kända engelska flatcoatuppfödaren Nancy Laughton. Då deltog ingen flatcoat men därefter har flera individer i rasen placerat sig eller stått överst på prispallen.

Först ut i raden att vinna var SJCH Hovhills Gradely Lass. Hon blev mästare både 1980 och 1982. Dessutom erövrade hon CACIT 1981, det vill säga segrade på det årets internationella prov.

Nästa flatcoat att vinna Retrievermästerskapet, år 1981, var en av tidernas mest framgångsrika retriever, INT NORDJCH INT NORDUCH O'Flanagan Free As Air. Han innehar oslagbara tjugoen första pris i elitklass, elva provvinster och även han blev CACIT-vinnare. Det året kom SJCH Hovhills Gradely Lass på tredje plats och även på fjärde plats placerades en flatcoat, nämligen Trudy.

1983 hette Retrievermästaren SJCH Gunhills Cheiron, där SJCH SUCH Micawber placerade sig trea. CACIT det året togs hem av Waterproof Disproof.

1995 tog sig två flatcoats till final, SJCH Flaxarans The Name of The Game och NORDJCH SUCH FINUCH Searover Shanty, där Shanty sen placerade sig på tredje plats.

Därefter dröjde det ända till 1997 innan en flatcoat återigen klev högst upp på prispallen, nämligen SJCH FINJCH SLCH Gitthans Honey Buzzard, där återigen Shanty blev placerad, denna gång på sjätte plats. Efter det har inga flatcoats placerat sig och mycket få individer har ens deltagit.
 

Men 2006 visade Coatfloat Fly With Eira åter att en flatcoat med goda egenskaper i bagaget och målmedveten träning kan hävda sig i konkurrensen med de bästa retrievers genom att erövra CACIT på ett internationellt A-prov.