Renal dysplasi (RD)

Renal dysplasi är en medfödd njursjukdom som oftast drabbar unga hundar. Den går inte att bota och hundarna dör i de flesta fall före två års ålder av kronisk njursvikt. Sjukdomen kan drabba många olika hundraser, men är betydligt mer förekommande hos vissa raser och uppträder där ofta inom vissa familjer.

Tidigare var antalet RD-drabbade individer relativt låg för flatcoated retriever. En dispens infördes för användandet av släktingar till RD-drabbad individ. 2008 började antalet att öka markant varpå dispensen togs bort på 2011 års fullmäktige. Innan arvsgången är fastställd och antalet drabbade individer sjunkit bör man iaktta försiktighet i sin avel när det gäller RD då utgången i princip alltid är dödlig.

Tidigare användes i Sverige begreppet "juvenil progressivnefropati" PNP för denna sjukdom hos hund. Med PNP avses en kronisk, fortskridande njursjukdom som drabbar unga individer, men internationellt används dock begreppet PNP mer övergripande och omfattar ett flertal olika kroniska, fortskridande njursjukdomar, alltså inte enbart renal dysplasi. Sjukdomen kallas därför inte längre PNP, utan benämns istället renal dysplasi (RD), vilket är en mer beskrivande och specifik benämning. (Renal = njure, dysplasi = onormalt växtsätt för celler.)


Den onormala utvecklingen av njuren (själva grundorsaken till sjukdomen RD) sker redan hos fostret i livmodern eller hos den nyfödda valpen. När njurarna är färdigutvecklade ca 1- 2 månader efter födelsen, kan denna utvecklingsrubbning inte uppkomma. De sekundära förändringarna fortsätter dock att fortskrida, varvid njurarnas funktion successivt minskar. Sjukdomen utvecklas i olika takt hos olika individer, men det vanliga är att hunden drabbas av kronisk njursvikt och dör (eller avlivas) mellan 4 månaders och 2 års ålder. Sjukdomen har dock diagnostiserats även hos hundar upp till 10 års ålder. Att hunden då har kunnat leva längre kan exempelvis bero på att den trots allt haft en fungerande njure.
 

Symtom
De kliniska symtom hunden kan visa vid RD skiljer sig inte från symtomen vid andra långt gångna, kroniska njurskador. Det som bör ge misstanke är när följande symtom uppträder hos unga hundar. Exempelvis dricker och kissar hunden ovanligt mycket, kräks och får diarréer, minskar i vikt eller växer dåligt. Blodbrist och dåligt allmäntillstånd är också vanligt. Hos veterinären kan tecken på nedsatt njurfunktion upptäckas genom vanligt blodprov beroende på att nedsatt njurfunktion resulterar i en ökning av halten av vissa substanser i blodet. För att säkert kunna ställa diagnosen måste man närmare undersöka njurvävnaden. Detta görs genom en mikroskopisk vävnadsundersökning (histopatologisk undersökning) och för diagnosen RD krävs påvisande av vissa typiska förändringar. I njurarna hos en diagnostiserad hund kan man se omogna vävnadsstrukturer som hör hemma i fosterstadiet eller hos den nyfödda valpen, men som inte ses i den normala, färdigutvecklade njuren. Dessutom kan man påvisa felaktigt utvecklad vävnad. Dessa omogna och felaktigt utvecklade strukturer brukar kallas primära förändringar och för att diagnosen RD ska kunna ställas krävs påvisande av en eller flera sådana primära förändringar.
 

Diagnos
För att säkerställa diagnosen är det av största vikt att det görs en histopatologisk undersökning av njurvävnaden. Detta görs antingen på en njurbiopsi tagen ifrån den levande hunden eller på njurvävnad efter döden. Det är här viktigt att påpeka att man i en biopsi endast kan undersöka en mycket liten del av njurvävnaden, varför det finns risk att man inte kan påvisa typiska förändringar i just den lilla undersökta biten, trots att sådana förändringar kan finnas i en annan del av njurvävnaden. Biopsiundersökningen kan alltså ge ett falskt negativt resultat, och resultatet av en sådan undersökning anses därför inte tillförlitligt om typiska förändringar för RD inte påvisas medan diagnosen anses säkerställd om typiska förändringar finns. Biopsiundersökningen kan alltså inte "fria" bara "fälla". Vid avlivning av njursjuk hund är det av största vikt att njurprov från hunden sparas och skickas till ett laboratorium för att säkerställa diagnosen. Vid misstanke så ska veterinären skicka remiss eftersom flatcoaten har registreringsplikt för sjukdomen, se nedan.
 

Rutinmässig hantering vid misstänkta fall av RD - alla raser
Nedanstående SKK-remiss ska användas av veterinärerna vid insändandet av njurprov till analys. Det gäller alla unga hundar (oavsett ras) som avlivas med misstänkt RD.

Avelsrekommendationer

Det kan finnas flera olika orsaker till RD. Arvsgången har inte kunnat fastställas, men slutsatsen är att det sannolikt är en genetisk förändring som ligger bakom när många hundar i en ras drabbas och när det ofta finns släktskap. Därför får RD drabbad individ, föräldrar till drabbad individ samt eventuellt redan producerad avkomma ej användas i avel.

Detta överensstämmer också med SKK:s avelsrekommendationer.


Publicering

Tidigare har klubben publicerat varje enskilt fall på hemsidan och i Charmören men fortsättningsvis kommer det endast att ske via SKK:s avelsdata samt SSRK:s rasdata. Söker du data om t ex senaste RD fallen, HD-statistik osv så finns allt detta uppdaterat.
 

Lathund för hur man hittar t ex alla RD-fall hos SKK Avelsdata

  • Klicka på länken till SKK:s Avelsdata här nedan. Här måste du registrera dig för att komma in på sidan. Det gör du med signatur och lösenord.
  • Nu är du inne på sidan, klicka på raser i den gröna menyn till vänster och välj vår ras.
  • Klicka sedan på listor (står sist) på menyn till vänster. Där kan du välja mellan vilka år och datum du vill se.
  • Välj under typ vad du vill se och tryck visa.
  • Läs och begrunda. 

Mer läsning om renal dysplasi