Per-Erik Sundgren och klubbens dåvarande ordförande Stefan Jonsson i diskussion med deltagarna (Charmören 1/1987) Per-Erik Sundgren och klubbens dåvarande ordförande Stefan Jonsson i diskussion med deltagarna (Charmören 1/1987)
Lars Fält hade säkert mycket nytt att komma med... (Charmören 1/1987). Lars Fält hade säkert mycket nytt att komma med... (Charmören 1/1987).
”Det var bättre förr”- styrelsemöte under lättsamma förhållanden i grönskan på 80-talet. ”Det var bättre förr”- styrelsemöte under lättsamma förhållanden i grönskan på 80-talet.

Flatcoated Retrieverklubben bildas - historik 80-tal

Peter Johnson, kennel Downstream, Omslagsbild på Charmören 3/1982. Peter Johnson, kennel Downstream, Omslagsbild på Charmören 3/1982.

Denna text är tagen från RAS.

Författare: Gunilla Lefwerth.

 

80-talet - årtiondet då mycket hände

På klubbkonferensen på Sundbyholm i januari år 1980 lades många viktiga riktlinjer upp. En tidsplan fastställdes och klubbens framtida verksamhet lades fast:
• Rikstäckande jaktinstruktörsutbildning
• Framtagandet av ett fungerande jakttest, där flatcoats skulle prövas och godkännas innan de gick i avel.
• Bildande av lokala aktivitetsgrupper runt om i landet. Nämnas kan att detta senare ledde till att lokala sektioner med egen styrelse och eget ansvar bildades. Först ut var Östergötland år 1984.

 

Samma år kom ett skrivet förslag på avels- och uppfödaretiska rekommendationer som också, för att nå ut till alla medlemmar publicerades i Charmören.

Hälsoenkät
Avelsrådet skickade detta år, 1984, för första gången ut hälsoenkäter till uppfödare. I Charmören fanns också en hälsoenkät som vände sig direkt till de enskilda hundägarna. Just hälsoenkäterna som sedan dess skickats ut till uppfödare vars kullar uppnått 2 års ålder har genom åren, tillsammans med den statistik man kunnat få ut från de olika försäkringsbolagen, bidragit till att man haft möjlighet att få en god och samlad bild av rasens hälsostatus.
Förutom avelsrådet så bildades också en avelsgrupp i syfte att försöka kartlägga de hälsoproblem som då fanns hos rasen. Ett exempel var Y-sömskatarakten som synliggjorts via alla ögonspeglingar som dittills gjorts. Vid den här tiden rekommenderade avelsrådet att hund inte skulle användas i avel innan den fått en interimistisk friförklaring vid 3-4 års ålder.

 

Retrievertest
Ett retrievertest togs i bruk år 1980 och blev föregångare till den avkommebeskrivning som används idag.
Målet var att skapa ett test som klarade av att pröva också den jaktligt otränade hundens anlag och skulle vara ett komplement till de officiella jaktproven. De flesta hundarna detta år testades på Flatmästerskapet i en tillämpad nybörjarklass. Meningen var också att kunna testa hela kullar men det blev mest enskilda individer som använde testet. Kanske mycket därför att ett godkänt retrievertest kunde användas som merit för tilltänkta avelsdjur, då uppfödare därmed kunde få ta del av FRK:s avelsrådgivning, och sedermera även klubbens bildade valpförmedling.

 

Egna stadgar
Från januari 1982 fick SSRK:s rasklubbarna egna tillämpade stadgar.

 

Vi behöver kvalificerad hjälp att komma till ett bra hem! Vi behöver kvalificerad hjälp att komma till ett bra hem!

Valpbroschyr och valpförmedling

Önskemål hade från flera håll framkommit att FRK skulle producera en egen valpbroschyr med råd och information till presumtiva och/eller nyblivna valpköpare samt även information om rasens användningsområde och om rasklubben. Efter ett par års arbete blev den färdig 1981.

 

Många styrelsemedlemmar blev uppringda av presumtiva valpköpare eller andra personer som ville ha information av rasen. För att på ett bättre sätt täcka behovet av information och för att avlasta styrelsen så bildades klubbens valpförmedling år 1983.

 

Det beslutades också på ett klubbmöte att endast avkommor efter Dual-meriterade (d v s både jakt- och utställning) föräldradjur skulle få förmedlas via FRK.

Umeåträffen: Domaren Kenneth Kankkunen är i full färd att bestämma sig för vem som ska bli BIR (Charmören 3/1982). Umeåträffen: Domaren Kenneth Kankkunen är i full färd att bestämma sig för vem som ska bli BIR (Charmören 3/1982).

Exteriördomarkonferens

I januari år 1983 höll SSRK en exteriördomarkonferens där FRK hade fem hundar med som bedömningsexempel. Man presenterade också den reviderade rasstandarden som utgivits av den engelska flatcoated retrieverklubben år 1979. Konferensen uppehöll sig länge vid det svåra temat "huvud" eftersom första meningen i standarden börjar med följande ord: "Huvudets speciella form bidrar starkt till rasens särprägel"...

 

Samma år började SSRK att redovisa statistik från jaktproven. 212 flatcoats gjorde 480 starter startade med fördelningen 109 starter i ukl (nkl fanns inte ännu), 249 starter i ökl, 122 starter i ekl. Totalt gick 48 % till pris och det var 58 individer som tilldelades ett första pris.

 

Printers Devil på väg tillbaka. Omslagsbild på Charmören 3/1985. Printers Devil på väg tillbaka. Omslagsbild på Charmören 3/1985.

Regler för avelsrådgivning
Vid ett extra klubbmöte i maj år 1983 antogs förslaget till nya regler för FRK:s avelsrådgivning. Det viktigaste i det nya reglementet var att klubben ålade avelsrådet en skyldighet att kräva ett andra pris i någon klass på jaktprov eller ett godkänt retrievertestresultat för avelsdjuren som skulle rekommenderas. Givetvis skulle också godkända resultat för höftledsröntgen och ögonlysning finnas, jämte godkänt resultat från utställning , som var lägst ett första pris i dåvarande öppna klassen.

Rasens tumörproblem
Många viktiga möten har hållits genom åren, ett sådant kom till stånd i januari år 1986. Det var Flatcoated Retrieverklubben som via veterinär Ann Strander initierade ett möte angående rasens tumörproblem. Närvarande var professor Sten-Erik Olsson, (initiativtagare till tumörlaboratoriet BioVet), veterinär Stina Ekman (patolog på BioVet) veterinär Gunnar Bergsten (chefsveterinär på Jordbrukets försäkringsbolag), veterinär Åke Hedhammar (ansvarig för SKK:s veterinäravdelning), Lennart Svensson (genetiker på SLU och SKK) samt representanter från SSRK och FRK.

 

Avsikten var att få till stånd ett samarbete mellan de olika organisationerna. Man kunde, genom att granska det framtagna materialet som bl. a. byggde på uppgifter från djurförsäkringsbolagen, konstatera att flatcoats oftare än andra raser i tidig ålder drabbades av tumörer, i många fall elakartade.


Frågan var hur man skulle kunna kartlägga tumörproblemet? Man beslutade att försöka få alla tumörerna analyserade vilket förhoppningsvis på sikt skulle kunna hjälpa till att lösa gåtan bakom latcoatens höga tumörbenägenhet. Tyvärr visade det sig vara svårt att kartlägga utbredningen av tumörer i olika blodslinjer, då de till BioVet inskickade proven oftast var märkta med hundens vardagsnamn och inte med registreringsnamnet. Alltså fanns ingen som helst möjlighet till identifikation och därmed föll sedermera hela projektet.

 

Rasbroschyr
Klubben tog samma år fram en broschyr innehållande rasens exteriöra och mentala standard samt även kommentarer och förtydliganden till denna.

 

Projekt "Rädda flatten"
Detta år bildades också en arbetsgrupp med namnet "Rädda flatten". Gruppens uppgift var att söka finna vägar för att utveckla flatcoaten som arbetshund samt att undersöka hur åstadkomma en bättre jaktlig kvalitet. För att införskaffa en så god bild som möjligt av de problem rasen hade började klubben år 1987 att skicka ut en enkät till jaktprovsdomarna med olika spörsmål gällande flatcoaten som apportör. Enkätsvaren skulle sedan analyseras för att man gemensamt skulle försöka finna vettiga vägvisare i avelsarbetet. Enkäten visade att domarkåren i gemen tyckte att de flatcoats som startade på jaktprov i mycket stor utsträckning var alltför stressade för att helt klara ut sin uppgift. Arbetsgruppen gjorde också en noggrann granskning av samtliga jaktprovsprotokoll från år 1987 och analyserade anledningarna till noll pris. Denna analys stämde väl överens med domarnas uppfattning, d v s stressen tog sig uttryck på olika sätt, exempelvis dåligt apportgrepp, pip, dålig stadga mm.

 

En utvärdering av resultaten på retrievertesten genomfördes också. Det visade sig att hälften av de testade hundarna inte blev godkända och att de moment som gav utslag där påvisade stor likhet med anledningarna till uteslutet pris på jaktprov. Nu tog en ny diskussion fart angående utveckling och förbättring av retrievertestet, detta för att få ett bättre mätinstrument för avläsning av de mentala bristerna men också för att pröva hundarnas passiva förmåga samt åsynen av andra hundar i arbete.

 

Service till enskilda medlemmar
Ett annat stort arbetsprojekt som pågick inom FRK under 1980-talet var möjligheten för enskilda medlemmar att via klubben årligen kunna beställa samtliga protokoll och kritiklappar från SSRK:s jaktprov och utställningar. Det stora arbete detta medförde stod dock inte i proportion till intresset, varför det senare upphörde och har idag helt ersatts med Rasdata där man kan ta del av samtliga hundars resultat.

Deltagare och kursledare från en av instruktörsutbildningarna 1987 (Charmören 1/1988). Deltagare och kursledare från en av instruktörsutbildningarna 1987 (Charmören 1/1988).

Intern instruktörsutbildning

Ägare till flatcoats var liksom sina hundar mycket aktiva i mitten av 1980-talet och intresset för att deltaga på apporteringskurser var mycket stort bland FRK:s medlemmar. Utbudet av kurser inom SSRK täckte inte behovet och därför tog klubben fram ett eget koncept för instruktörsutbildning. 1986-1990 genomfördes jaktinstruktörsutbildningar i samtliga sektioner runt om i landet.

Samarbete över gränserna
För att öka samarbetet mellan de nordiska länderna genomfördes, på FRK:s initiativ, i februari år 1988 för första gången ett nordiskt avelsrådsmöte dit man bjöd in avelsråden i Norge, Danmark och Finland. Tanken var att återkommande ha möten för att diskutera gemensamma problem och medverka till en breddad avel. Problemen visade sig i stort vara samma i alla de nordiska länderna och man enades om en långsiktig målsättning samt ett handlingsprogram.

 

Retrievertestets utveckling
På en konferens i slutet av 80-talet ansågs det viktigt att fortsätta arbetet och utvecklingen av retrievertestet och en arbetsgrupp utsågs att arbeta fram ett förslag till klubbmötet -90. Förslaget, som hade arbetsnamnet Avelsgranskning, projekt "bättre jaktlig kvalitet", befanns på detta möte inte vara tillräckligt bearbetat och bordlades därför. En ny arbetsgrupp utsågs för att till nästkommande klubbmöte få fram en vkommebeskrivning för hela kullar. Som konsult till arbetsgruppen knöts etolog Lars Fält.